Andra advent

Andra advent är stressen igång. Folk springer om varandra på stan i jakt på julglädje. Snart kommer den, midvinternatten, när mörkret vänder och ljuset kommer tillbaka. Precis den natten föddes min mamma. Min varma, snälla mamma. Jag ser på stadens skyltfönster och tänker mamma. Kläder, kläder, kläder.. Mamma, mormor, farmor... Släkternas kulturbärare och mitt arv.

För ett par år sedan hade jag får. Jag följde yllefibern från hage till hatt. Jag spann oändliga timmar vid ett hypnotiserande hjul som snurrade runt, runt och aldrig så bra som när tråden brast. Jag stickade sockar till julklapp. Glesa, varma sockar i knöligt garn som aldrig går av.

Jag läste om en gumma som bara hade en liten bit slitet ylle. Hon drog isär trådarna, kardade om fibrerna och spann ny tråd och vävde nytt tyg. Förstår du den arbetsinsatsen? Se på skyltfönstrena. Visst, vi har maskiner och bättre metoder idag. Men vem gör jobbet? Vem är hon? Vem är hon mamma, mormor, farmor till? Vem sköljer händerna i de textilkemikalier som lämnar cancerframkallande ämnen kvar i tyget, som sedan återfinns i vårt blod? Torra, färdiga kläder ger kemikalier i ditt blod genom huden. Jag vet att det är jobbigt att läsa, men jag låter din inte blunda. Se på skyltfönstrena! Vem är hon? Är hon du?

Är det du som köper skyltfönstrenas bild av dig? För ett par år sedan var klädbutikerna små, med yrkeskunnande ägare och massor av service. Idag är det franchiseföretag med egendomsvakter och kassabiträden. Är det det du köper? Och varför tror du att det inte finns några alternativ?

Vem är du? Och vad gör du?

#konsumtion #ylle #hållbarhet