Plötsligt händer det!
- Helena Moen
- 18 juni 2018
- 2 min läsning
Att flytta från stad till land kom från en längtan djupt inne i mig. Jag längtade efter jord, skog och stjärnor. Jag längtade efter familj och verklighet skild från ytligheten. Det jag hittade var ett helt nytt sätt att arbeta. Jag arbetar ständigt sedan jag flyttade från stan. På flera olika nivåer. Jag lever i Marx utopia, men samtidigt i marknadsekonomi och i ett beroende av trygghetssystemen. Det krockar ganska ofta.
Jag började med en vilja att minska mitt beroende. Jag var beroende av trygghetssystemen och av pengar. Jag försökte göra mig oberoende genom att helt enkelt plocka bort det jag inte ville ha. Det funkade ett tag, men jag gapade efter för mycket tyvärr. Jag ville starta eget, bli självhushållande och bortgift, helst samtidigt som jag gjorde politisk karriär och förvärvsarbetade på ett jobb där jag fick utvecklas. Det funkade inte och trygghetsnätet behövdes verkligen när jag hade slut alternativ.
Efter detta följde en period av betydligt lugnare arbete. Jag räknade på en budget där jag kunde leva på extremt lite pengar och därmed lyckades jag hålla balansen mellan politiken, förvärvsarbetet, gårdsarbetet och det ideella arbetet. Det funkade, men gick väldigt långsamt framåt.
Nästa steg blev att göra en alternativ budget. En budget som jag lever gott på och inte behöver spara ihop till små investeringar. I detta sätt att leva har jag trygghetsnätet intakt och lägger en stor del av mitt dygn på förvärvsarbete på bekostnad av annat. Detta sätt att leva har jag just rott iland och det återstår att se hur jag trivs med det. Just nu begränsar jag antalet djur och politiskt och ideellt arbete. Det jag har beskrivit ovan är en period på åtta år. Så plötsligt händer det. Plötsligt förvärvsarbetar även jag på heltid.
Det ska bli spännande att se var nästa längtan för mig.

























Kommentarer