Vinden har redan vänt.
Jag har nämnt att det är dags. Dags för en ny dröm, en ny väg. Jag har inte nått mina mål på något sätt. Spelplanen har förändrats, precis hela tiden och jag har inte haft möjlighet att göra annat än att hänga med. Jag har utvärderat,omvärderat. Jag ville så mycket, Jag ville synas och förändra. Jag ville ge av min tid till det allmänna bästa. Jag blev besviken och ledsen när jag inte fick förtroendet. Jag vände blicken inåt och hemåt. Där fanns insikten. Där fanns tryggheten och bekräftelsen på vem jag har varit.
Det jag kom fram till var: jakten på min tomtebolycka är över.
Det är dags för en ny dröm
Idag gör jag min sista dag i Skellefteå kommunfullmäktige. Jag vill inte längre vara en offentlig person, en politiker. Jag har insett att jag redan har gett upp. Det finns ingen möjlighet för mig att åtgärda den urbana normen här, lokalt, som det ser ut just nu. Chansen fanns, men den har blåst förbi. Jag tycker det är synd, men jag accepterar att det är som det är. En mångårig kamp är över och det påverkar mig. På alla plan.
Allt jag gjort var detta: Vända trenden och använda den kraft som fanns.
Fortfarande ligger framtiden i slöjor av dimma. Jag vet mer än jag säger, och det får vara så. Jag kan inte formulera den än, min nya dröm. Jag tänker leva jordad, älskad och behövd. Insidan är alltid viktigare än utsidan. Man får ändra sig. Jag vill ha allt och jag tänker inte kompromissa med det som är viktigt på riktigt.
Den nya drömmen kommer vara vacker, storslagen och bländande.
Precis som jag!
