Hur ska du fira?
Jag tycker det här med nationaldagen är väldigt svårt. Personligen hade jag betydligt mer traditioner kring pingsthelgen än nationaldagen när denna nya helgdag fördes in i kalendern.
För mig är inte Sverige EN nation. Sverige är en gammal dröm om världsherravälde. Sverige har koloniserat alla små närliggande områden och knutit alla resurser i alla områden till sig genom en toppstyrd huvudstad. Tillbaka ger denna stad allmosor i form av de resurser som för tillfället av staden anses ingå i det löst sammansatta samhällskontraktet som är extremt luddigt i kanterna.
Ibland skäms jag över att vara Svensk. Som när vi skrattar åt språkbrytningar hos urfolk och andra minoriteter som har samexisterat inom Sveriges nuvarande geografiska gränser i flera tusen år. Som att det nordgermanska språkträdet skulle vara renare och finare än det finsk-urgiska. Det är en form av rasism med sitt syfte i koloniseringen.
Ibland skulle jag vilja vara mer svensk. Jag längtar efter en inkludering av mina hemområden. Jag vill ju att dessa områden ska anses vara precis så viktiga för hela Sverige som de faktiskt är. Jag vill att de ska bli synliga och att hela Sverige ska kunna vår historia. Jag skulle även att mina hem ses mer som en ekonomisk tillgång än en ekonomisk belastning.Jag vill även att de människor som bor här ska ses som svenskar som bidrar snarare än människor med bidrag, oavsett var de bodde när de föddes. För vem kan faktiskt äga ett land? Vem kan säga att resurser är slut när barn gråter?
Så ja, min relation till mitt Sverige är smått ambivalent. Men styrkan är att jag inte tänker släppa mitt land, utan jag vet att vår relation håller för att vara lite oense. Jag får faktiskt brottas med min nationalitet, om det innebär att jag faktiskt går framåt.
En dag hittar vi ut, mitt land och jag, till en gemensam ståndpunkt.
