Att lägga ut på remiss

När jag nu har haft mina första politiska nämndsuppdrag ett tag märker jag vissa återkommande element. Konferenser till exempel. Hotellövernattning, middag och fullspäckade talarlistor. Det är alltså detta som väcker så ont blod hos människor som känner att de betalar, men inte får ut något av det. Man kan tycka att det är fel. Varför ska jag sitta på ett hotell i Borås till sena natten och prata med någon från ett annat parti, en annan kommun? Varför ska just jag hinna få gå på textilmuséet och bada i hotellbadkaret i mitt dubbelrum där bara jag bor? Varför ska jag äta älginnanlår med rotsaksbakelse och brownie under glaskupa med rök? Jag vet faktiskt inte, för inte är det något jag kräver, utan jag följer bara systemet, som det är och som det ser ut. Jag äter det som serveras, sover gott på natten och gläds åt små tvålar i prasselpapper. Prasselpapper jag inte betalat för.

Ett annat återkommande element är politiska program vi förväntas läsa igenom på vår ideella tid och sedan inte kommentera under nämndsmötet utan bara bekräfta till kommunstyrelsen att vi har läst. Varför ska just jag sitta på min dyrbara, lediga tid och läsa om allergier, handikappanpassning, krisberedskap och miljömål? Det hör inte till mitt politiska uppdrag, eftersom det inte rör min nämnd och jag förväntas inte tycka och kommentera.

Nästa återkommande element är budgeten och målarbetet. Vad ska vi göra och vad får det kosta? Inte heller här förväntas vi politiker ha någon speciell kommentar eller åsikt. Budgeten och målen är politiskt satta av majoriteten och vi får veta, mest för kännedom. De ser ju vad vi har gjort av med för pengar i fjol och vi förväntas väl fortsätta precis som vi gjort innan. Framför oss på ipaden ligger en hel novell med budgettekniska kringelkrokar som i bästa fall slutar på noll. En budget i balans, som det heter. Min egen budget måste alltid gå plus, men kommunens budget behöver alltså bara vara i balans. Noll. Och nej, jag kan inte förändra det. Mina väljare är inte nog många för det. Inte än.

Så vad tror du kostar mest? Prasselpapper och älginnanlår, politiskt nicedockeri eller obegriplig budget? Ingen aning. Jag försöker hitta min väg framåt för att få jobba med den urbana normen. Jag är emot slöseri med skattepengar, men min drivande politiska fråga är inte att minska löner och förmåner för politiker. Jag skulle fortsätta som politiker även om jag bara fick behålla mitt pyttelilla arvode och inte resten. Men frågan är om jag skulle lära mig lika mycket, känna lika många utan hotell och middag? Skulle ni väljare få lika mycket bang för era pengar? Jag är en person, i ett litet parti, i en underrepresenterad grupp och med ett statistiskt obefintligt perspektiv. Men jag gör skillnad, jag går framåt och jag förändrar.

Och jag behöver din hjälp.

#politiker #hotell #slöseriombudsmannen #budget