Årets julkortsdesign

Något jag gör varje år är julkort. Jag pysslar, klipper och klistrar, stoppar i kuvert och skriver adresser. Skriver ett julbrev och stoppar i, sen skickar jag till ett tiotal vänner och släktingar. Personligt. Jag visar var jag är, i min kreativitet, i mitt liv och var jag längtar för mina närmaste. Ett sätt att hålla kontakten, summera året och önska god jul.

Jag skriver även om det svåra nu för tiden, för varför ska jag låtsas att livet är glättigare än vad det är? Varför ska jag skriva om fluffig snö när det töar och varför skulle inte jag få vara ledsen?

Min konst går alltid på gränsen för vad som är ok. Det finns en underton av det farliga, kalla, hårda, vassa. En katastrof som hänt och gömts illa. Ett litet barn som gråter men ler som en docka. En verklighet som fortsätter och snö som gnistrar så hjärtskärande vackert, trots att världen är så hård och kall.

I fjol var julkortet en skog. Kala tallstammar mot böljande snö. Det var det jag klamrade mig fast vid när allt rasade. Armarna runt ett kallt träd som står så stadigt i jorden. Allt är inte vad det ser ut som, om samma verklighet blir en annan beroende på. Sånt jag inte kan prata om, där finns min konst.

Årets julkort blir inte träd :)

#konst #surrealism #julkort