Nu är det nära

Dag för dag kryper den närmare. Inlämningsdagen. Närmare 40 sidor innehållande en halv termin på heltid. Urban norm, postkolonial teori, hybriditetsteoretiskt perspektiv. Hur det påverkar oss, allihop, att vi har det förhållande till vår egen landsbygd som vi har. Vad det gör med oss, som helhet, som kollektiv, det vi försöker förklara med individualistiska argument. Precis som vi så ofta gör när vi diskuterar jämställdhet.

"Alltså ni bor ju så långt norrut så ni är ju nästan samer, men inget fel med det, jag gillar samer"

Ja, det är ju trevligt eller nått. Vad ska jag säga? Jag gillar också samer. Jag är inte mer samisk för det. Jag kan fångas av samernas hantverk, deras sång och deras religion och verkligen leva mig in i det. Men jag är inte same. Inte för att jag är bättre på något vis, jag är bara något annat.

Varför ska jag ens behöva förklara varför jag inte är same? Jag behöver ju inte förklara att jag inte är ryss? När jag säger att mitt namn låter norskt, men min släkt är från Sverige, behöver jag ju inte förklara mer än så. Behöver inte förklara att jag inte har något emot Norge bara för att jag inte är norsk.

Och så är det detta med Norrland. Vad är Norrländskt? Vad är Norrländska språket, kulturen, maten, kläderna eller mentaliteten? Vad är den Norrländska konsten? Jag reser genom Norrland minst en gång per år och jag ser otroligt stora skillnader. Men i Stockholm finns inga nyanser. Där är allt annat ett.

Det är det jag skriver om. Stad mot land. Södra och Norra Sverige. Resten av Sverige. Koloniala förhållandet. Där är min eld.

#UmeåUniversitet #Sapmi #Norrland