Tingspredikan
- Helena Moen
- 10 jan. 2017
- 1 min läsning
Idag har jag varit på tingspredikan. Det innebar att jag var tidigt på den storslagna landskyrkan i Skellefteå och hade gott om tid att spana in alla gamla fina saker som finns där. Som ett museum över vår kyrkohistoria. Vår magiska historia, faktiskt. Vår imponerande, storslagna, andliga historia.
En tingspredikan är en form av kick-off för tingsrättens år. En liten gudstjänst med anor från 1600-talet. Den blev frivillig först på 1990-talet. Så stor var tilliten till att det är viktigt och nyttigt att vara i kyrkan om man utför ett statligt uppdrag. En magisk, andlig tillit till det storslagna systemet. Kyrkan, skolan, tinget och kommunen.. En gång var de ett. Sjukhus, pengar åt de fattiga, hela vårt välfärdsystem och vår stat. Allt är sprunget ur samma källa. Samma övertygelse, samma tro på överheten, om man så vill.
Idag var jag i kyrkan, och jag bad med hela hjärtat. Bad om hjälp att utföra mitt uppdrag på bästa sätt för oss alla, på frivillig tid. Och jag kände historiens vingslag och alla tidigare böner genom århundradena för att just jag skulle döma rätt här på jorden, när domen inte är min.
Det var magiskt.

Comments