Jordbrukspolitik i EU

Idag har jag börjat på en ny kurs på min magisterutbildning. Den handlar om politik och legitimitet i EU. Ofta när jag pratar EU med folk handlar det samtalet om jag är för eller emot EU-medlemskapet. Jag säger såhär: jag var otroligt bitter att jag inte fick rösta om ett EU-medlemskap och jag såg hur det knappt fanns något annat alternativ än att gå med. Jag tyckte det var enormt fel. MEN! Det var då det. Då är inte nu. Nu är vi med. Frågan är kanske om man ska gå ur, och det ser vi ju på Brexit, hur möligt det är, men vi är med och frågan är inte längre ja eller nej. Frågan är hur.

HUR för vi vår politik idag? Vi blundar för ca 75% av lagstiftningsprocessen när vi sätter en parantes runt EU. Det är inte EU som tar "straffet" för att vi inte bryr oss utan vi. Vi behöver bestämma HUR vi ska eller inte ska bedriva politik för EU, inte OM. OM var länge sen nu. Riktigt länge sen.

Det vi KAN göra som medlem i EU är att utveckla vår landsbygdspolitik och vår jordbrukspolitik. Där är Sverige smått anafabetiskt i jämförelse med exempelvis Frankrike eller Italien. Vi kan också öka inflytandet lokalt med EU, och minska statligt inflytande. Allt det där som måste, måste finnas, regleras ju nu i EU, så statligt gör vi bitvis ett dubbeljobb. Vi skulle kunna ge kommunerna mer och staten mindre. Nyckeln till förändring eller att vi fortsätter likadant ligger i vilka politiker vi väljer. På alla nivåer, men kanske främst den lokala. Din kommun.

Böra göra research nu, för när det är valåret 2018 kommer du tro att allt är valfläsk. Här är valfläsk från förra valet.

#politik #politiker #EU #landsbygd #dubbeljobb #statenochkapitalet