All kärlek till yllet!
- Helena Moen
- 22 jan. 2017
- 1 min läsning
Jag tycker väldigt mycket om att jobba med ull. När jag hade får kunde jag gå in i fårhuset och begrava mina fingrar djupt, djupt i skitig fårull och bara stå där ett tag. Får är så lugnande. Doften av ull, lanolinet som kladdar på mina fingrar efteråt. Korta knorr som karaktäriserar gutefår i mitt öra. Harmonin i flocken när baggen kom. Springande på rad mot mig när jag lockar. En hund som lyder när jag vallar. Ja, det finns en hel del negativa minnen med dem också, men i efterhand ser jag mest de fina.
Ullen klipptes under kamp. Rensades i för dåligt ljus. Tvättades med ond rygg i duschen och kardades på Carinas kardmaskin. Sen spann jag ett knöligt, lite för tjockt garn. Det blev finare och finare med tiden. Sen stickade jag. Stickade och stickade tills garnet tog slut. Det är en enorm kärlek i dessa alster. Alla ser den kanske inte, men det spelar ingen roll. Det finns fler sockar i min socklåda om de inte duger. Min kärlek. Mina får.
Med ull kan man också tova. Jag har skulpterat tofflor, vantar och en hatt på mitt eget huvud. De är liksom en avgjutning av mig. Det är också en häftig känsla som speglar den känsla jag har av ull. Den smiter så nära min hud. Värmer mig inifrån.
Kärlek till ullen.

Comments