Att göra garn av sina djur
- Helena Moen
- 10 feb. 2017
- 1 min läsning
Få saker innebär en så fin samhörighet som de saker jag gör med garn från egna djur. En mössa med just mitt djurs ull innebär att det djuret kan följa mig varje dag i flera år framöver. Jag tar vara på det mina djur ger. Inget går till spillo. Djuren levde inte hos mig förgäves. Djuret tar hand om mig, så som jag tagit hand om det. Om jag inte sköter mitt åtagande syns det i ullkvalitén och om jag har för lite tid till mina djur kommer jag inte hinna ta rätt på ullen. Garnet och plagget visar på balans, tillgivenhet, tålamod och kärlek.
Nu senast spann jag kaninull. Det är raka, blanka, supermjuka fibrer. Om får kan beskrivas som akvarell och silke som olja är kanin akryl. Snabbt, vackert och förrädiskt. När som helst tappar jag fokus och på en halv sekundtappar jag tråden in i spolen och jag måste pilla fram den igen.. Bara att börja om.
Man kan göra ett entrådigt, knorvigt garn som blir långt, tunt och oberäknerligt. Man kan också göra ett tvåtrådigt garn som blir mer pålitligt och balanserat, men mycket mindre spännande. Kaninen jag klippte är lugn och kärleksfull, men bestämd som få och släpper bara in vissa på livet. Kanske skulle ett entrådigt garn passa hennes personlighet bättre?
Vi får se hur jag gör.

Comments