Det är droppen som urholkar stenen
- Helena Moen
- 20 mars 2017
- 1 min läsning
Det modigaste man kan göra är att fortsätta. Steg för steg, en sekund i taget. Till slut går det. Det är det nötta och använda som är vackert, inte det släta, nya, oskadade. Det finns så mycket skönhet i patinan. Svensk landsbygd har kämpat så länge och jag är överraskad att allt inte rasat tidigare. Jag är förvånad hur långt landsbygden försvarar sin stat trots hur den behandlar henne. Förvånad.
En dag kommer jag att jobba med detta. Inte heltid, dagtid utan full tid, all tid. Det finns inte bara ett sätt att leva, utan det finns tusen sätt att leva. Om man vill leva utanför stan ska man kunna det och om jag vill jobba på ett annat sätt har jag all rätt att jobba så. Min vilja är ju att jobba. Jag vill jobba hårt!
Jag är uppvuxen med ett alternativt sätt att leva. Helkristen, halvnördig halvtjock lantisunge med isprinsessdrömmar som kokade häxbrygder på fritiden. Jag såg de vuxna drömma. Jag såg golden products, tupperware, herbalife, oriflame, mary kay och natures own. Jag såg vad det handlade om, på riktigt. En längtan efter ett annat liv.
Jag ska fortsätta vara modig, samla patina och gå framåt. Och jag ska visa ALLA hur man kan ta kommando över sitt eget liv.

Commenti