En känsla av medeltid
- Helena Moen
- 12 juli 2017
- 1 min läsning
Hilde är lycklig. Tänk att just hon har fått det stora ansvaret för hantverkslägret och utställningen. Hennes steg är lätta, hon dansar fram. I hennes bälte hänger den. Den stora svarta nyckeln, hennes första! Den går till en liten brun kista där hon har låst in lite mat. Hennes egna mat! Hon har även låst in festbroschen och sidenslöjan, hennes mest kostsamma saker.
Hilde skuttar fram till älvsbrinken på ön kyrkholmen där hon ska vara hela helgen. Lyckligt ser hon det mörkblå tältet där hon ska få bo resas. Hon ser ut över älven, vattnet.. Ögonen blir drömska och hon ser längre bort än man kan. Tiotals mil längre bort än någon människa kan se. Likt gamla tiders Völvor ser hon framför sig den trekantiga fjälltoppen med det lite runda avslutet. I tanken förflyttar hon sig dit. Hon fyller lungorna med luft och kular. Hon kular så sjöfåglarna förskräckt flyger iväg och laxen gör ett extra språng. Hilde kular så hela staden hör. Hon kular till sitt fjäll, för sitt fjäll. Snart vet hela staden!
Medeltiden är här på besök!

Comments