Sök

Sommarlov

Helena Moen
10 aug. 2017
2 min läsning

Mitt sommarlov börjar vara slut. Broschyrer skrivs och trycks, valaktiviteter planeras och nya personer engagerar sig i mitt parti. Vi har kickoff och uppstartsmöten. Målgruppsplanerar och funderar över de vassaste motionerna och interpellationerna för läsåret 2017/2018. Efter en välförtjänt ledighet, som man brukar säga. Som om vi som inte varit lediga inte heller har förtjänat det.. Som sagt, perspektiv och utgångspunkt. Hur blev vårt enda fokus att alla jobbar heltid, dagtid i förvärvsarbete?

Jag älskar verkligen att jobba. Jag jobbar ungefär all vaken tid, med hjärnan eller kroppen. Jag tycker om att variera mig. Men jag tycker inte om att bli kallad "duktig flicka" eftersom jag tycker det är förminskande. Jag är varken duktig eller flicka. Jag är en kvinna mitt i livet som är stark, ambitiös och engagerad, inte duktig. Duktig har inte med saken att göra. Jag längtar också efter semester, det gör jag. Men inte för att jag vill ligga i en solstol med iphone och paraplydrink. Jag längtar efter stugan i Särna, att bada i en iskall örå, sova påklädd på en råkall öråvall och bli blöt och kall om benen när jag arbetar upp en träningsvärk genom att tömma brunnen eller plocka lingon. Jag vill riva händerna när jag röjer farmors rosenbuskar och dricka världens godaste vatten tills tinningarna värker. Jag saknar min hembygd, som alltid på hösten. Därför behöver jag semester.

Det är så tydligt att så många av oss inte har lämnat skolan än. Skolan med termin och sommarlov. Som om det var skolan som styrde oss och inte vi som styrde skolan. Jag växte upp med lärare som föräldrar så jag vet att skollov inte alltid är skollov utan ganska ofta komptid och dåligt samvete för att man missat vad ens egna barn hunnit med. Ibland undrar jag om allt hade sett annorlunda ut om jag haft egna barn, om alla mina tankar skulle vara annorlunda.

Antagligen skulle de det.