top of page

Min sista helg

  • Skribentens bild: Helena Moen
    Helena Moen
  • 12 aug. 2017
  • 2 min läsning

På tisdag slutar mitt vikariat. Jag lämnar bakom mig ungefär två månader av heltidsarbete som har förändrat mig mycket. Därför bloggar jag just nu, och tänker mycket på detta med arbetstid och ledig tid. Det känns skönt att ha ett jobb att gå till, att veta att det kommer en lön som räcker och blir över och att veckan och dagen har en rutin som kommer igen och igen och igen. Utan jobb finns ingen riktig helg på samma sätt. Man kliver upp och arbetar det man kan och måste för gården, för sig själv och ekonomin. Det är också en lunk, men inte i samma takt.

Jag har sökt ca 30 nya jobb hittills. Och med sökt menar jag ordentlig research på ledig tid, ordentligt skrivna personliga brev som framhåller mina egenskaper och erfarenheter, men ändå inte är för långt och invecklat. Det har nog aldrig hänt att svaret man får är hälften så väl arbetat och motiverat. Oftast är det svårt att få svar på varför man inte kom i fråga för tjänsten. Den som skickar beskedet vet inte och har inget intresse att ta reda på svaret på min fråga. En otroligt nedbrytande process där man måste vara öppen för allt och samtidigt som hand i handske. Frågan är om man ens törs yppa vem man är och vad man gillar på en eventuell anställningsintervju? Det är precis det chefen vill åt, mitt innersta, mina önskningar och drömmar, för att sedan bedöma om de duger åt jobbet, eller om någon annan duger mer.

Men nu är min sista helg vad jag vet. Jag tänker njuta av den känslan och gå till jobbet på måndag även om det är näst sista dagen. Jag tänker baka och se glad ut när jag tackar för sommaren, och jag hoppas på att jag får en anställning som inte börjar direkt så jag kan åka till Särna.

Sen vill jag inte tänka mer.

Bara vara.

Commenti


Utvalda inlägg
Titta in snart igen
När inlägg har publicerats hittar du dem här.
Senaste inlägg
Arkiv
Sök efter taggar
Följ oss
  • Facebook Basic Square
  • Twitter Basic Square
  • Google+ Basic Square

© 2017 av Helena Moen

bottom of page