Ännu en lördag i skogen
- Helena Moen
- 15 sep. 2017
- 1 min läsning
Hela fredagarna har jag en rastlöshet i kroppen. Tittar ut genom fönstret. Hur är vädret? Hur ligger vinden? Älgjakten har verkligen fångat mina sinnen. Både smak, lukt, hörsel och känsel. Jag vill ut! När jag kommer hem packar jag omsorgsfullt min gröna ryggsäck med pall. Dubbla underställ. Minst tre par sockar. Varselkepsen, hörlurarna, den rosa sjalen. Termosen. Den är viktig.
Redan ikväll åker jag till Grims. Slappar i soffan med mamma innan jag gör tidig kväll. Läser något och somnar. Vaknar 4.00. Pappa är vaken och peppad. Koka kaffe, bre mackor. Klä sig omsorgsfullt. Kom nu, snart är det skjutljust! Lite stressad.. Men upp på passet och se morgonen lätta. Spana, tills fantasin rör på träden och horisonten åt dig. Tystnad. Blundar, lyssnar, tänker. Är. För en gångs skull, bara är.
Kaffedoften ligger tung i slakteriet och bastuaggregatet sprider en sövande värme. Jag tittar på kartan över byarna, på pappa, känner doften av hans the. Harapasset, Marklundsgäla, Gunsrået. Sigridsbo. Japp, då far vi. Vi hör av oss. Välkända grusvägar knastrar, skogen med den mjuka mossan. Blåbär, kantareller. Myren som suger fast mina skor. Tranbären halvmogna. Passet. Tyst. Sikta, skjutstöd. Radion surrar. Kom, jag är här.
Kom, jag är här.

Comments