Om att brinna för miljön och landsbygderna
- Helena Moen
- 26 okt. 2017
- 1 min läsning
Jag anser att shabby chick-eran är över. Gull-gull-landsbygden är inte inne längre med nostalgiskt avskavda, onaturligt vita möbler och sockerchock är över. Kvar finns en annan form av rustik landsbygdslängtan. En hårdare, kallare, mer oputsad landsbygd, återigen övergiven av de Svenska stadsbornas turiststrävanden. Men är den gröna vågen över bara för att miljöpartiets väljarsiffror går ner?
Nja. Miljöpartiet har alltid handlat om städernas miljösträvanden. Kvar finns och kommer att finnas alla de som faktiskt på riktigt älskar landsbygderna för vad de är. För landsbygderna är i sin karaktär ett plural, eftersom inget ställe är det andra likt. Kust, fjäll, inland och norra-södra Sverige. Överallt finns olika landsbygdER. Och turisterna längtar fortfarande hit, även om de trognaste inte kommer från Sverige.
Nej, nu behöver vi obevekliga, älskande, vemodiga, pessimistiska och arga landsbygdsbor se framåt, utåt, globalt. (Alla andra landsbygdsbor också för den delen). Turisterna finns kvar, möjligheterna har bara börjat. Vi har fortfarande så stora möjligheter, för vi ska aldrig ge upp.
Eller hur?

Comments