Snart dags för juleljusen!

Ni som följt mig förr vet att ajg håller väldigt hårt på traditioner. Viktigast är de kring jul. Julen är närmast en rituell företeelse för mig och jag mår verkligen fysiskt dåligt om jag inte får saker och ting rätt. Med det menar jag inte att allt måste vara perfekt, för det är det sällan. Men jag behöver känna rutinen, att det drar ihop sig, förberedelserna, väntan. Som barn tyckte jag att julkänslan kom automagiskt, men som vuxen vet jag att den kommer av vuxnas rutin. Jag längtar efter den dag då fler barn än grannflickan och syskonbarnen uppskattar mina julritualer, men fram till dess måste jag göra dem själv. Skapa min jul, bara för min skull.

Jag bor långt från kommunalt finansierade juleljus. Jag får själv bekosta adventsstakar och stearinljus. Men skenet från en brasa av ved jag huggit själv går ändå inte köpa för pengar, så det spelar inte så stor roll egentligen. Jag äger andra rikedomar som kostar mer än jag kan betala, för mig. Det är kring dessa värden min julritual kretsar. Att äta en leverpastej från en älg jag sett falla. En lever som var varm i mina händer och kall av isvatten från min brunn. Ett annat värde, som ingen julklapp kan köpa.

Ändå är julen lite svår iår. Min familj förändras. Mitt hem byter individer och jag är helt ansvarig för mina egna rutiner igen. Tillbaka, men ändå framåt. Limbo, ett år till.

Jag längtar efter barnafötter i mitt hus, fortfarande.

#jul #barnlöshet #barndomsjul #julklapp #traditioner