Årets viktigaste helg

Då var det över. Idag har jag sjungit i Ånäset, som traditionen bjuder. Esmeraldas sång, I pray on christmas, a christmas song.. Jag, mamma och pappa. Som vi brukar. Lille Ivars idoler. Denna lille pojke fyller mitt hjärta med så mycket kärlek. Ni som känner mig vet hur mycket kärlek jag har att ge. Jag älskar oftast mer än vad som är hälsosamt och har särskilt hjärta för dem och de som andra inte vill se.

Men sen är det denne lille man. Mitt eget kött och blod. Hans syster älskar jag förstås lika mycket, men jag känner henne inte lika bra än. Ivar påminner mig om det som är viktigast, nämligen att jag är jag. Jag hade kunnat vara någon annan, men det hade förändrat allt. Inte till det bättre eller det sämre, bara något helt annat.

Det är klart att jag längtar, även om jag inte vet om jag orkar igen. Jag vet inte om jag orkar älska någon så, som min egen, men det är väl inte ett beslut man ska ta heller antar jag. Bara förhålla sig till när och om det kommer.

Det finns ett värde i att begränsa sig. Att bara fokusera på lite grann. Kärlek blir inte mindre när man delar den på fler, men om man fokuserar på alla hela tiden så försvinner man själv. Det handlar om att vara närvarande, här och nu. Där jag är.

Jag är här.

#kärlek #syskonbarn #julhelg #mellandagar #barnlöshet #julsånger