Sök

Ett liv som gris

Helena Moen
30 dec. 2017
2 min läsning

Jag satt och irriterade mig på "köttets lustar" med Henrik Schyffert här i ledigdagarna. Han uttryckte bland annat att om man skulle kunna slakta ett djur så behövde man vara en smula känslomässigt störd. Otroligt drygt program för övrigt med diverse expertutlåtanden kring att det hela handlar om att vi inte upplever lika mycket smärta längre och kring Schyfferts allergiska utbrott eftersom han faktiskt har två stackars grisar i sitt vardagsrum.

Om man ska tycka något om grisarnas välmående är det väl ändå just det man ska vara expert på? Inte människors smärta, känslor, relationer och allergier? Om en gris i en uppfödning har det dåligt, vad jämför man med då? För det är klart att det är skillnad för en gris att växa upp med en gris till i ett vardagsrum och på att växa upp bland väldigt många andra grisar på ett cementgolv. Det är även skillnad på att vara snabbkompost i källaren på en restaurang och på att vara utegris i en småskalig uppfödning i norra Sverige. Skillnad ja, men vad är bättre? Vad är bäst? Och om saker ska ändras, vem gör förändringen hur?

Till att börja med måste vi se vad som faktiskt är möjligt. Att föda upp grisar som man gör i världen utanför EU, det är inte möjligt i Sverige. Det är inte ens möjligt att enbart förhålla sig till EU-reglerna för de svenska djurskyddskraven är strängare. Alla raser av gris går inte att ha ute året om. Man måste ha ett visst antal grisar för att det ska gå runt. Att föda upp grisar till köttproduktion i vardagsrummet är definitivt inte möjligt av flera anledningar.

Men det är klart jag är kritisk. Jag har ju gjort aktiva livsval på grund av att jag är kritisk till den mat som finns i butikerna. Jag kan inte vara kritisk till de svenska bönderna för de är redan så hårt pressade att följa politiska beslut snarare än sina drömmar. Det är många mellanhänder innan böndernas kött hamnar på min tallrik. De slaktas, styckas, förpackas. Och jag vet inte var smaken, konsistensen och kunnandet försvinner, men när jag är kund i en vanlig butik så saknas det. Jag behövde det så jag löste problemet, men bara för mig. Tusentals personer har inte orkat /hunnit reflektera.

Så vad säger du? Vad är skillnaden på husdjur och hushållsdjur? Dödar man bara djur som inte är söta?