Är det så synd om mig?
- Helena Moen
- 26 jan. 2018
- 1 min läsning
Ofta när jag diskuterar landsbygdspolitik blir jag anklagad för att ha offerkoftan på. Som att det enda argumentet som fanns för att skapa en ny landsbygdspolitik var rättviseargumentet. Som att vi ska bry oss om landsbygderna för att det är synd om dem annars. Kusinen från landet får inte vara med, för att hen är från landet, eller för att hen pratar konstigt eller för att hen inte tjänar nog mycket. Eller?
Anledningen till att vi bör bry oss om landsbygderna är att vi är beroende av våra landsbygder. Vi är en helhet och ska sluta ställa landsbygderna i ett annat rum än städerna. Vi ska vara på alla agendor och alla frågorna ska gälla för alla. Det är av ekonomisk och befolkningsmässig vikt för oss alla, om vi som land ska överleva urbaniseringens härjningar.
Så det är inte mer synd om mig än det är om oss. Men det är synd och skam hur det har blivit. Stad är inte mer värt än land, så vi måste ändra på det. Det begränsar oss alla, inte bara mig.

Commenti