En livspartner.
- Helena Moen
- 27 feb. 2018
- 1 min läsning
Jag är oändligt tacksam att jag hittade en hund som fick bli min. Jag tacksam för alla dagar vi fick tillsammans, alla snarkningar i sked och alla bilkramar från baksätet. Jag är tacksam för alla kylskåpsrester hon åt upp, hennes söta uppsyn på promenaderna och för all lek, hjälp och kärlek.
Utan min hund blev det tomt, men också mindre press. Jag hade dåligt samvete för den känslan. Första gången längtan efter en ny hund grep mig kom också ett styng av sorg och återigen dåligt samvete. Men samvetet blev mindre och längtan större. Max små hundar som blir överlyckliga när de träffar mig.
Nu till helgen ska jag få vara hundvakt till två små sötproppar som jag inte haft hand om förut. Jag är hundvakt helt av egoistiska själ, och inget annat. Jag längtar och hoppas, att en dag kanske det blir min tur igen.
Min tur att hitta en ny livspartner.

Comments